Redan från första början har våra barn varit som apor i bur. Folk har kommenterat, stirrat, skrattat, beundrat med mera. Folk har stoppat oss, när vi varit på väg någonstans, för att få titta. Ganska ofta pratar de då inte med oss utan bara med varandra eller med våra barn. Tanter har stoppat in huvudet i vagnen och t.o.m. rört vid dem (innan vi hunnit stoppa), vilket hade till sin följd att barnen började gallskrika av rädsla. Turister har utan att fråga ställt sig i vägen för vår vagn och tagit upp kameran för att fotografera, men där har jag lyckats avstyra det hela. Med mera med mera.
Jag förstår att folk vill väl och det är ju ofta av beundran. Men ibland kan det bli lite mycket och ibland har man ju faktiskt bråttom någonstans och ganska ofta går folk över gränsen till vad som är ok. Sedan vill man ju att tjejerna ska känna att de är två olika individer och inte hela tiden bara bli uppmärksammade kollektivt. Men man kan ju bara jobba med sina egna värderingar, inte andras... Nu menar jag inte blickar eller när folk bara säger att de är söta eller liknande utan de mer extrema.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar