torsdag 15 september 2011

Dåtid: Sömnen...ett laddat ämne del 2

...i denna veva fick vi låna en bok av en bekant. Den heter "Sova hela natten" och är skriven av den berömda niobarnsmamman Anna Wahlgren. Jag var mycket skeptisk då jag aldrig varit ett fan av Anna Wahlgren och hennes metoder (och jag håller fortfarande inte med henne om vissa saker). Jag läste i alla fall boken och jag, till min förvåning, tyckte en del var vettigt (men långt ifrån allt).
Anna Wahlgren är mest känd för att förespråka att bebisar ska sova på mage, detta har INTE våra barn gjort. Vi bestämde ganska direkt att vi bara tar till oss det vi tycker är bra och göra till "vår metod" som funkar för OSS.
Det vi gjorde var b.l.a.

  • Rutiner, rutiner, rutiner. Barnen sov och till stor del åt på samma tider varje dag.
  • Vi väckte dem efter en viss tid. Detta verkar en del tycka är konstigt, men våra barn får verkligen sin sömn som de ska ha.
  • Vi sa samma ramsa varje gång de skulle sova (men inte på det "strikta" vis som AW gör).
  • De skulle somna i sängen, inte i famnen eller liknande.
  • Om de var ledsna i sängen, försökte vi trösta dem där (vi plockade alltså inte upp dem meddetsamma), för att de skulle känna sig trygga i sängen. Om de hade varit otröstliga hade vi plockat upp dem, självklart, men de verkade anpassa sig snabbt.
  • De sov i egna sängar i eget rum. För att inte störas av oss. (självklart har vi en babymonitor så att vi hela tiden hör dem om de skulle vakna, vi går även in till dem och kollar läget).
  • Mörklägga. Det de var känsliga mot, det var ljuset. Ljud var inte så problematiskt alls.
  • Inte amma/mata på natten. Barn över 4 månader behöver inte äta på natten, om de mår bra i övrigt och går upp i vikt som de ska. Detta var inte så stort problem som jag trodde det skulle bli, i början vaknade de några gånger men somnade ganska snabbt om efter vi "ramsat".
Detta fungerade för OSS, för både barnen och vuxna. Det innebar att barnen började sova hela nätterna, nästan direkt och då pratar vi 12 timmar. Vi vuxna fick egentid på kvällen och framför allt SÖMN. Barnen sov bättre även på dagarna och när de var vakna var de sååå mycket piggare och gladare. Hela familjen mådde hundra gånger bättre.
I efterhand tror inte jag att det var kolik de hade utan att de helt enkelt inte fick sova tillräckligt, de var urtrötta precis som vi. 
I början var vi stenhårda med tiderna (mat och sömn), nu kan vi rucka lite beroende på. Barnen sover fortfarande (oftast) hela nätterna, tills nyligen sov de även flera gånger per dag. Dock har Signe på sista tiden varit inne i en orolig period där sömnen har blivit lidande. 
Jag vill än en gång poängtera att det här fungerade för OSS, vi gjorde bara det VI tyckte var rätt för oss. Jag dömer ingen och jag hoppas ingen dömer oss.
Detta ÄR verkligen ett laddat ämne och folk har åsikter.
Vår BVC-sköterska sa en gång, om sömn och metoder, "det spelar inte så stor roll vilken metod man använder, bara man har rutiner och är konsekvent - så brukar det fungera". Jag tror faktiskt det stämmer ganska bra. Man gör helt enkelt det som fungerar för SIN familj och kör på det!

1 kommentar:

Ann-Sofie sa...

Tack söta du! Det är redan bättre! :)
Kram!