Dåtid: Sömnen...ett laddat ämne del 1

De första 3-4 månaderna med tjejerna var tuffa - minst sagt. Det kändes som att barnen sov hela tiden OCH ingenting. Med menar jag att de sov i omgångar, somnade och vaknade lite hur som. De sov ofta ganska korta stunder i taget, förutom i vagnen när man var ute. De vakna stunderna var gnälliga, speciellt på kvällarna. De kunde skrika i timmar, vi snackar konstant skrikande från ca 16.30 till ca 02.00 på natten. Vi funderade ett tag på om det kunde vara kolik, de fick Sempers magdroppar och även Minifom (heter det så?). Vi var helt låsta bägge två med att försöka göra livet bättre för barnen, men även för oss. Vi bar dem mycket  i bärselar, då kunde vi i alla fall göra något med händerna samtidigt. Det konstiga var att så fort vi var iväg och hälsade på folk var de som förbytta, inte ett pip (men sen kom det med råge när vi kom hem istället). Folk trodde inte på oss, de såg ju inte hur jobbigt det kunde vara.
Vi var ganska desperata, vi var tvungna att göra något åt saken...

Här ser älsklingarna ganska oskyldiga ut...