TGIF!

Thank god it´s friday! Eller?!? Nu är det ju så att när man är föräldraledig, så är man ju "ledig" alla dagar. Men visst är det något visst med helg! 


Förutom lite utflykt på dan, så har jag bakat igen. Denna gång blev det äppelmuffins. Vi fick med oss ganska mycket äpplen från landet förra gången vi var där, så då passade jag på att baka. Jag hittade detta receptet. Äppelmuffins med havretopping. De var riktigt goda!

Jag använde en muffinsplåt som jag fått i present av min mormor, i form av små hjärtan. Tjusigt.

Här är förresten de namnsmycken Signe och Astrid fick under "namngivningsceremonin". Barnen är lite för små för att bära dem själva, så då använder jag dem sålänge...;-) 

Känslomässig bergochdalbana...

Usch och fy säger jag om gårdagen! 


Det känns ibland som värsta bergochdalbanan med känslorna. Ena dagen är man så lycklig och tillfreds med allting nästa dag kan man vara såå trött och ledsen. Jag kände redan på morgonen igår att jag var trött och att jag skulle behöva en paus från allt. Till en början var det ändå en ganska bra dag trots att jag var trött. Vi var bl.a. på öppna förskolan. Jag gick dit ensam för första gången, har varit ganska bortskämd med att ha sambon med mig annars. Men det gick bra! Barnen var annars ganska griniga och pipiga hela dagen (upptäckte att Signe nu ÄNTLIGEN fått sin tredje tand, så grinigheten hade en väl förklaring). På kvällen när jag skulle mata dem hade jag hört deras gnäll konstant och då satte de igång med sina gallskrik. Vi snackar "glaskross-skrik" här. Båda två. Jag försökte säga till dem att sluta, men det var för totalt döva öron. Jag var sååå trött och mitt huvud slutade helt enkelt fungera. Jag bröt ihop. Jag totalgrinade samtidigt som jag fixade deras mat. Jag satt sedan med hörselkåpor med tårarna rinnande ner för mina kinder och matade mina barn. Jag pratade senare med båda mina systrar (som båda är mammor) och mådde lite bättre efter det.

Min sambo har jobbat 10 (!) kvällar i rad och vi har knappt hunnit prata med varandra alls och jag var så trött så jag var väl extra känslig. Jag är ganska trött och matt idag också, men inte ledsen. Min sambo har eventuellt ett annat jobb på gång, på dagtid. Det kommer i så fall att underlätta lite.


Jag har just nu ett ganska stort behov av att vara mig själv, alltså inte BARA vara mamma. Jag skulle behöva göra saker för min skull, t.ex. komma igång med träningen, gå och klippa mig, shoppa (till mig själv) eller se en film på bio....eller gå på SPA!


Jag behöver väl inte tillägga att jag älskar mina barn och min familj mest av allt på jorden och skulle aldrig vilja vara utan dem!!! ALDRIG! 

Tvillingdiskriminering!

Idag bestämde jag mig för att ta mig till ett köpcentrum, för att handla lite. Jag tycker det är ganska bra med köpcentrum just för att det mesta är samlat på ett ställe och man kan vara hyfsat effektiv när man är där. Förr (innan barnen) kunde jag ju gå och strosa och fönstershoppa lite här och där. Men nu för tiden så går man direkt till de affärerna man har ärenden till. Jag kan säga direkt. Jag kom hem med nada. INGENTING. Eftersom alla klädesaffärer väljer att ha sin barnavdelning så lååååångt bort som det bara är möjligt! Antingen längst in i affären dit det är ganska svårt att komma med en "monstertruck", eller hänger man kläderna så trångt att man inte kan kolla runt eller lägger man de på andra våningar eller det allra vanligaste: en kombination av alla tre! Ibland kanske det finns en hiss, men ibland måste man åka i varuhissen tillsammans med personal och de hissarna är inte att leka med, de är från typ 1700-talet och fastnar lätt, det har hänt. Jag blev sur, svettig och uppgiven. Barnen var trötta och griniga. Vi åkte hem igen. I en affär vi var i där man inte kom någonstans för det hängde kläder överallt, sa jag till en som jobbade där att det var väldigt svårt att komma in. Då sa hon "ja det är mycket kläder här" och sen ville hon att jag skulle säga exakt vad jag ville ha, så att hon kunde gå och hämta det! Eeeh så vill inte jag shoppa iaf! 

Hemma igen! Just nu är det väldigt roligt att leka med flaskor med vatten i!

Mössor är också roligt att leka med!
Signe är dock lite trött och grinig.

Astrid har börjat posera, varje gång man tar fram kameran
gör hon direkt en min eller tittar hon djupt in i linsen.

Tolfsbolimpa

Ganska många ingredienser, men väldigt lätt att göra. Jag tycker det är godast att äta med bara Bregott på ;-)! Vet att en del har frukt i också, det brukar inte jag ha men det är en smaksak.


2 ½ dl grahamsmjöl
2 ½ dl vetemjöl
¾ dl rågsikt
1 dl havregryn
¾ dl vetekli
1 dl vetekross
2 ½ tsk bikarbonat
½ tsk salt
5 dl filmjölk
¾ dl ljus sirap
skorpmjöl


Smörj och bröa en 2-liters form. Sätt ugnen på 175°C.
Blanda grahamsmjöl, vetemjöl, rågsikt, havregryn, vetekli, vetekross, bikarbonat och salt  i en bunke. Rör ner filmjölk och sirap och arbeta ihop till en kladdig deg.
Klicka ner degen i formen och grädda i ca 2 timmar på nedre falsen i ugnen. Täck brödet med aluminiumfolie efter halva tiden.
Låt det färdiggräddade brödet vila en stund i formen innan det stjälps upp. Låt svalna på galler under bakduk.


Smaklig spis!

Pyssel och baksöndag

Idag har varit en bra dag. Inga febriga ungar, dock är de ju i en gnällig fas så det slapp man ju inte undan. Vet inte om det är fler tänder på gång, borde ju vara det. Fortfarande är det så att båda bara har två i underkäken, det är ju inte hållbart i längden ;-). Men det var en bra dag iaf. I förmiddags bakade jag 2 bröd! Tänkte lägga upp receptet sen, för det är såå gott! Vi var även och lekte i lekparken. Det är så roligt när de kan rör sig mer fritt (är ju ibland jobbigt också förstås, men mest roligt) och välja själva vad de vill leka med. Astrid skulle nog kunna tänka sig att sitta på en sån där gungande häst heeela dan, men eftersom jag måste hålla i henne när hon gör det, så blir det inte så och då blir förken ARG. Signe går mest runt, spanar på andra barn och vill gärna hitta på bus. 
När barnen senare sov sin eftermiddagslur satte jag mig för att pyssla lite. Jag har en fablesse (heter det så?) för pärlplattor! Jag planerar att göra namnskyltar att hänga på barnens dörr. Ett annat pyssel jag gillar är korsstygn, men det är ju ganska likt pärlplattor egentligen...

Jag tycker det är lättare att först "skriva" namnet och sedan "skriva" samma spegelvänt.

Just nu experimenterar jag mest, kanske lägga en vit ram runt?
Hm jaja jag får väl visa slutresultatet sedan. Astrids har jag gjort tvärtom, alltså grön text på röd bakgrund.

Tävling!

Jag är med och tävlar om biljetter till Underbara barn mässa i Älvsjö den 14-16 oktober på Annas blogg. Tävlingen hittar ni här!

"Atta" och "Nnne"

Ah just det. Glömde skriva att igår tror jag att båda barnen sa den andras namn. Oj det lät virrigt. Jag och barnen satt och lekte på golvet och då pekar Astrid på Signe och säger "Nnne" och direkt efter det pekar Signe på Astrid och säger "Atta". Det är ljud som de sagt förut men inget jag reflekterat över tidigare, men nu var det så tydligt när de pekade också. Roligt!

Dagens outfit...

Astrid vill fånga kameran.
Blåmärket i pannan blev till när hon ville bli jagad av mig, och därför slängde sig in i en vägg...

Signe har lite feber, så hon håller hårt i napp och nalle!
Som ni ser i bakgrunden, har vi fått tömma vår bokhylla på ganska mycket.
Gangstrarna tycker om att riva sönder och äta upp (!) böcker.

Lägg märke till deras Ralph Lauren pikéer. Inte vi som köpt, det är deras mormor och morfar som har lite dyr smak ;-). Det är inte bara en gång som folk trott att de är pojkar med de där tröjorna...konstigt det där. Det är fortfarande många som tittar på färgerna på kläderna för att avgöra om det är pojkar resp. flickor.

Ps. Hur får man två bilder att ligga bredvid varandra?!? Ds.

Blä

Jag får inte bloggen att se bra ut...och det retar mig att jag inte har photoshop! Och hur får man en bakgrund att ligga hela vägen runt alltihopa?? Jag experimenterar lite grann, lämna gärna synpunkter! Varför blir texten i "Om mig" ihopsatt, fast man har flera radbyten när man skriver? Och mitt "namn" vill jag ju ha sammansatt på samma rad....jag blir inte klok på det här!


Fast egentligen är jag så glad! Vann just en tävling! Jag som aldrig vinner någonting! Jag tackar Ann-Sofie för det.

Ett barn - a piece of cake? ;-)

Imorgon ska jag och Signe åka till mitt jobb och hälsa på. Det ska bli kul att träffa alla kollegor men framför allt ska det bli kul att ha lite ensamtid med ett barn. Jag och min sambo har ofta sagt att vi ska dela på barnen ibland, för att det ska känna att de är olika individer och att de inte sitter ihop. Tyvärr har vi inte gjort detta så mycket, inte alls faktiskt. Så imorgon ska jag känna hur det skulle kännas att bara ha ett barn, inte riktigt kanske men ändå.. Jag måste ju fortfarande köra dubbelvagnen. Men när jag kommer till jobbet kan jag lätt gå runt med ett barn (utan att behöva fråga om hjälp), byta blöja om det behövs, mata ett barn...med mera med mera. Helt normala saker, men som kan vara lite trixigt med två stycken.

Dåtid: nappens vara eller inte vara

Ganska snart efter barnen kommit bestämde vi oss för att försöka vänja dem vid napp. Eftersom de var tvillingar, så tänkte vi att det hade underlättat med napp. Det var inte det lättaste! Vi provade nog alla nappar som finns att köpa; vanliga, prematur, silikon, latex you name it. Ibland satt någon napp en stund, men ganska snart åkte den ut igen. Vi höll på att försöka i några månader, innan vi bestämde oss för att de nog aldrig skulle bli några "nappbarn". En dag, jag tror att barnen var runt halvåret gamla, var jag ensam med två extremt griniga ungar (jag var iofs också ganska grinig den dagen). Jag var trött på deras grin och sökte en lösning. Vi hade kvar några nappar i ett skåp, så jag tog två stoppade i deras munnar och sedan den dagen sitter napparna kvar! Det gör de såklart inte, men efter det är de väldigt beroende av sina nappar. Vi hade t.o.m. fått höra från BVC att vid sex månaders ålder kan man börja vänja av med napparna...våra barn började använda napp när de var i den åldern! En teori är ju såklart att vid ungefär samma tid slutade de amma, så det blev kanske ett substitut för det. 

Tävling!! Avslutas snart!

"Jag tävlar om ett valfritt mobilskal från skaloutlet.se
 i samarbete  med Framtiden är vår.

Var med och tävla här!"

Bilresan

Dagen då vi åkte till landet gick det mesta fel. Det tar några timmar i bil att komma dit och bilen var full. Helt otroligt vad mycket packning man behöver när man bara ska vara borta några dagar. Detta innebar att det var trååångt. Det är ganska trångt även i vanliga fall pga bilbarnsstolarna, men nu var det ännu trängre. Jag satt obekvämt, väldigt obekvämt. Vi tog en paus vid en mack, det skulle kissas och tankas. När vi kör iväg igen upptäcker jag till min förskräckelse att min plånbok är borta. Min sambo som körde blev ganska ordentligt stressad (ett under att vi inte hamnade i diket) och jag letade och hyperventilerade. Vi bestämde oss ganska snabbt att vi måste tillbaka till macken, plånboken fanns inte i bilen så då måste den finnas vid macken någonstans. Jag gick under tiden igenom i mitt huvud, allt som fanns i plånboken och kort som ska spärras. Det tog dessutom ett tag att komma tillbaka till macken, såklart var det långt att åka till nästa avfart och möjligheten att vända. Nu var hela familjen i upplösningstillstånd, jag letade som en tok, min sambo körde rally och barnen skrek såklart (blev väl påverkade av vårt beteende). När vi kom fram till macken, gick min sambo för att leta och när han kom tillbaka tomhänt bestämde jag mig för att ringa till banken. Jag ringde upp och en röst sa "du har plats 49 i kön", i samma stund ser jag plånboken inkilad mellan sätena. Pinsamt, den låg i bilen iaf. Puh. Så on the road again, och där kom jag på att barnens skor står kvar i hallen där hemma. F-n. Är det någonstans man är när man är på landet så är det ju utomhus! Säkert blött i gräset och barnen vill ju gå mest hela tiden. Suck! (detta löste sig sen, min ena syster som har nyckel hem till oss fick åka och hämta dem och sedan leverera dem till min andra syster som också skulle till landet). När vi äntligen är framme och ska andas ut....börjar min sambo packa ur bilen, men kommer på att han ska rätta till den så att ytterligare en bil ska få plats. Så vad händer? Jo han kör över en barnstol. Som spricker såklart. Vid det läget ville vi nästan bara åka hem. Det tog lite emot att elda i den öppna spisen (vilket är nödvändigt på kvällen), tänk om vi skulle tända eld på hela kåken?!?!

Senaste dagarna...

De senaste dagarna har...

• ...jag hunnit bli ett år äldre, fast egentligen slutade jag fylla år vid 26. :-)
• ...vi varit på landet. Underbart avkopplande, dock var resan dit allt annat än just det. 
• ...vi myst hela familjen, då min sambo varit ledig!
• ...vi varit på öppna förskolan. Hur gör alla som går dit ensam med tvillingar?? Jag har varit så bortskämd så att jag har haft min sambo med mig varje gång, men någon gång kommer jag nog bli tvungen att gå dit själv. Iofs är det ju lättare nu när de kan gå själva.
• ...har vi storhandlat. Fy sjutton vad mycket grejer man behöver och pengarna går verkligen åt!

Vi hittade några roliga hattar på landet.

Man kunde ju också använda hatten att lägga nallen i!

Dåtid: Sömnen...ett laddat ämne del 2

...i denna veva fick vi låna en bok av en bekant. Den heter "Sova hela natten" och är skriven av den berömda niobarnsmamman Anna Wahlgren. Jag var mycket skeptisk då jag aldrig varit ett fan av Anna Wahlgren och hennes metoder (och jag håller fortfarande inte med henne om vissa saker). Jag läste i alla fall boken och jag, till min förvåning, tyckte en del var vettigt (men långt ifrån allt).
Anna Wahlgren är mest känd för att förespråka att bebisar ska sova på mage, detta har INTE våra barn gjort. Vi bestämde ganska direkt att vi bara tar till oss det vi tycker är bra och göra till "vår metod" som funkar för OSS.
Det vi gjorde var b.l.a.

• Rutiner, rutiner, rutiner. Barnen sov och till stor del åt på samma tider varje dag.
• Vi väckte dem efter en viss tid. Detta verkar en del tycka är konstigt, men våra barn får verkligen sin sömn som de ska ha.
• Vi sa samma ramsa varje gång de skulle sova (men inte på det "strikta" vis som AW gör).
• De skulle somna i sängen, inte i famnen eller liknande.
• Om de var ledsna i sängen, försökte vi trösta dem där (vi plockade alltså inte upp dem meddetsamma), för att de skulle känna sig trygga i sängen. Om de hade varit otröstliga hade vi plockat upp dem, självklart, men de verkade anpassa sig snabbt.
• De sov i egna sängar i eget rum. För att inte störas av oss. (självklart har vi en babymonitor så att vi hela tiden hör dem om de skulle vakna, vi går även in till dem och kollar läget).
• Mörklägga. Det de var känsliga mot, det var ljuset. Ljud var inte så problematiskt alls.
• Inte amma/mata på natten. Barn över 4 månader behöver inte äta på natten, om de mår bra i övrigt och går upp i vikt som de ska. Detta var inte så stort problem som jag trodde det skulle bli, i början vaknade de några gånger men somnade ganska snabbt om efter vi "ramsat".

Detta fungerade för OSS, för både barnen och vuxna. Det innebar att barnen började sova hela nätterna, nästan direkt och då pratar vi 12 timmar. Vi vuxna fick egentid på kvällen och framför allt SÖMN. Barnen sov bättre även på dagarna och när de var vakna var de sååå mycket piggare och gladare. Hela familjen mådde hundra gånger bättre.

I efterhand tror inte jag att det var kolik de hade utan att de helt enkelt inte fick sova tillräckligt, de var urtrötta precis som vi. 

I början var vi stenhårda med tiderna (mat och sömn), nu kan vi rucka lite beroende på. Barnen sover fortfarande (oftast) hela nätterna, tills nyligen sov de även flera gånger per dag. Dock har Signe på sista tiden varit inne i en orolig period där sömnen har blivit lidande. 

Jag vill än en gång poängtera att det här fungerade för OSS, vi gjorde bara det VI tyckte var rätt för oss. Jag dömer ingen och jag hoppas ingen dömer oss.

Detta ÄR verkligen ett laddat ämne och folk har åsikter.

Vår BVC-sköterska sa en gång, om sömn och metoder, "det spelar inte så stor roll vilken metod man använder, bara man har rutiner och är konsekvent - så brukar det fungera". Jag tror faktiskt det stämmer ganska bra. Man gör helt enkelt det som fungerar för SIN familj och kör på det!

Oväntat besök...

Igår hände det en lustig sak...
Jag höll på att ge barnen kvällsmat i köket, när jag plötsligt hörde ytterdörren slitas upp. Min första tanke var att min sambo, av någon anledning, kommit hem tidigare från jobbet (han jobbade kväll). Så var inte fallet... När jag kom till hallen var en gammal, med betoning på gammal, tant på väg in i hallen. Hon var endast klädd i en lite topp och en gigantisk blöja (!). I handen bar hon några handdukar. Jag sa "hej" och tittade frågande på henne, hon sa "hej" och fortsatte in i hallen. Jag sa att hon nog kommit fel, då svarade hon, som om det var det mest självklara i världen, "jag ska bara tvätta av handdukarna här, som jag kissat ner". Till slut, men det tog ett tag att övertyga henne om att det inte var hit hon skulle, gick hon iväg fnittrande och sa "tänk så tokigt det kan bli". Jag hörde sen när hon gick att hon mötte någon i porten och utbrast glatt "hej hej" där hon gick halvnaken med en stor blöja på sig och nerkissade handdukar i handen! 
Kan tillägga att vi har ett ålderdomshem i föreningen och att vi hädanefter låser dörren! :-D

Dåtid: Sömnen...ett laddat ämne del 1

De första 3-4 månaderna med tjejerna var tuffa - minst sagt. Det kändes som att barnen sov hela tiden OCH ingenting. Med menar jag att de sov i omgångar, somnade och vaknade lite hur som. De sov ofta ganska korta stunder i taget, förutom i vagnen när man var ute. De vakna stunderna var gnälliga, speciellt på kvällarna. De kunde skrika i timmar, vi snackar konstant skrikande från ca 16.30 till ca 02.00 på natten. Vi funderade ett tag på om det kunde vara kolik, de fick Sempers magdroppar och även Minifom (heter det så?). Vi var helt låsta bägge två med att försöka göra livet bättre för barnen, men även för oss. Vi bar dem mycket  i bärselar, då kunde vi i alla fall göra något med händerna samtidigt. Det konstiga var att så fort vi var iväg och hälsade på folk var de som förbytta, inte ett pip (men sen kom det med råge när vi kom hem istället). Folk trodde inte på oss, de såg ju inte hur jobbigt det kunde vara.
Vi var ganska desperata, vi var tvungna att göra något åt saken...

Här ser älsklingarna ganska oskyldiga ut...

Giftastankar

Idag fick jag följa med en kompis, när hon provade ut bröllopsklänningar (hon ska gifta sig nästa sommar). Jag är ju själv förlovad med min sambo (fästman heter det väl då egentligen) och har ganska nyligen kommit överens om att vi ska gifta oss. Helst av allt ville vi att det skulle bli nästa sommar, men förnuftet bestämde att vi måste vänta till sommaren efter. Alltså 2013. Ja det är lååååååång tid att vänta. Jag är en riktig planeringsmänniska, så jag har ju såklart redan börjat spåna (tillsammans med min sambo förstås). Därför var det lite speciellt att följa med min kompis idag. Min sambo sa innan jag åkte: Nu kommer du inte hem med en klänning, hör du det! Till saken hör att vi skulle till en outlet och priserna var extremt låga, så den risken fanns verkligen. Men jag fick koncentrera mig, och fokusera på att det var min kompis dag. Helt klart fick jag i alla fall idéer på vad jag skulle vilja ha. Problemet är att min kompis verkligen har en perfekt kropp för klänningar och alla, ja verkligen alla, klänningar satt perfekt på henne. Så kommer det inte vara för mig! Jag ska avvakta ett tag, ett ganska långt tag, innan jag går och provar ut klänningar. Innan dess hoppas jag förstås att jag kommit igång med träning och så. MEN, fundera ut vilken stil jag vill ha. Det får jag. Faktiskt. 

Dålig sömn

Usch jag har sovit riktigt dåligt de senaste nätterna, och det har inte varit på grund av barnen alls (förutom i natt). Jag har känt mig trött, men bara legat och vridit mig. Bytt ställning hela tiden och varit frustrerad. Vet inte vad det beror på. Dock var Signe vaken i natt. Hon vaknade till först av att hon tappade nappen, min sambo gick för att sätta i den och då upptäckte han att hon bajsat. Eftersom hon ändå var vaken, så tog han upp henne för att byta. Såklart var hon inte alls intresserad av att sova efter det. Unge. Efter en låååååång stund (tittade inte på klockan) tyckte hon det var ok att ligga i sängen och sen somnade hon. Men detta innebär att det är två trötta föräldrar här idag. 

Dåtid: Graviditet

Jag satt och tittade lite bland bilder och hittade den här bilden på mig. Jag blir fortfarande lite chockad över hur stor jag var. När jag var mitt uppe i det, så tyckte jag inte att jag var så stor. Men TUNGT var det! Här var jag dessutom bara i vecka 26!! 

Dåtid: "Pansarvagnen"

Den vagn vi valde att köpa inför barnens ankomst var en Teutonia Team Cosmo 2010, själva vagnen i svart och de två mjukliftarna och skötväskan i lila. Vagnen fick ganska snabbt smeknamnet "Pansarvagnen" av oss. Vagnen är STOR och TUNG, men vi har varit (och är) nöjda med den, även om vi köpt en vagn till. Vi valde bort de här nya vagnarna där man sitter framför eller under varandra. Vi ville att barnen skulle vara bredvid varandra och vi ville kunna ha överblick över båda, men då får man acceptera att vagnen blir stor. Vi valde även bort t.ex. Urban Jungle för att i den kan inte barnen sitta bakåtvända och liggdelarna är ganska små.
Teutonian har dessutom en riktigt stor förvaringskorg under, som är bra när man handlar. Nackdelen är bara att vagnen då bli ÄNNU tyngre. 
Vi har mest använt vår Babyjogger city mini double i sommar och den har varit underbar, men snart kommer väl snön och då får vi nog använda Teutonian igen. Som sagt "pansarvagnen".

Småpluttarna drygt en vecka gamla.

När vi åkte hem från BB, var de så små att de åkte ner så att de inte syntes alls i vagnen.

Förbannade box

Usch vad sur jag var igår, digitalboxen bestämde sig för att gå och dö. Perfekt just då när sambon jobbar kväll och jag var extra sugen på att sätta mig i soffan för att glo på teve...fy vad arg jag var. Istället löste jag iofs lite korsord, inte så illa det heller. Men jag var ARG, varför kan saker inte bara funka! Dessutom var det lite pinsamt när sambon i morse visade mig att man faktiskt kan titta på teve utan boxen (med lite dålig bild, men ändå)! Så nu måste man köpa en ny box, garantin hade ju såklart gått ut. Typiskt.

Söndagen...

I söndags var vi och hälsade på lite djur. Mest av allt tycker nog barnen om att titta på hundar och fåglar. En hage var full med grisar, men det enda Astrid hade för ögonen var en duva som gick runt mellan dem. 
Mina små gangstrar tycker om att dra av sig skorna, vilket innebar att man en gång fick gå på upptäcksfärd. Som tur var hittade vi skon till slut. På bilden ovan har Signe inga skor, för vi fick väl nog helt enkelt. :-)

Inte visste jag att höns diggade vattenmelon...

Kvack, kvack

Notera vargarna i bakgrunden

Barnets önskan

Det var den här dikten som lästes på tjejernas dag.


Barnets önskan
Krama mig ofta så blir jag glad och trygg.
Låt mig känna mig älskad även om jag varit stygg.
Stå fast, ni som är vuxna, trots mina prövningar och test,
För även om jag klagar är ni ändå bäst.
Visa mig i handling vad respekt är för någonting.
Tala om att jag duger just precis som jag är,
Och låt mig höra ofta att jag är er väldigt kär.
Låt vårt hem vara ett ställe där tolerans och kärlek bor,
Och kom ihåg att man kan leka även när man blivit stor!
Stina Norén

1års-kalas/namnfest

Innan vi åkte iväg på vår minisemester, hade vi som sagt kalas för tjejerna. Vi har ju valt att inte döpa dem, utan satsade på en namnfest istället. Eftersom våra planer för namnfesten hela tiden sköts på framtiden, valde vi att kombinera 1årskalas med namnfesten. Vi bjöd in släkt och vänner, dock var vår lägenhet alldeles för liten för alla gästerna (vill ha större boende NU!) så vi var hemma i min systers fina hus. Vi valde att ha ett rött tema på kalaset - det mesta var helt enkelt rött såsom; ballonger, serpentiner, tallrikar, skedar, muggar, vimplar, tårtorna, ljus, servetter, godispåsar med mera. Gästerna anlände klockan tre, då bjöds det på skumpa/pommac och alla minglade runt en stund. Sen var det dags för "ceremonin". Min pappa är bl.a. vigselförättare (viger folk borgligt) och vi frågade honom om han ville hålla i denna "ceremoni", och det ville han gladeligen. Jag och min sambo är allt annat än formella, så vi ville hålla det så enkelt som möjligt. Iaf så hölls Signe och Astrid av sin mormor resp. farmor. Min pappa sa lite personliga saker och pratade lite om namn generellt. Sedan var det vår tur att berätta om namnen vi valt och efter det fick tjejerna ett varsitt namnsmycke runt halsen av oss. Pappa avslutade sen med en fin dikt (som jag dumt nog glömt nu). Hela denna "ceremoni" (dumt egentligen att kalla det för just det, för det var inte speciellt ceremoniellt, men jag vet inte vad annars jag ska kalla det för) var verkligen inte strikt, utan gästerna pratade också och kom med vissa inlägg. Jag var ganska nervös innan, men det gick helt okej faktiskt. Vi hurrade och sjöng för barnen också såklart. Sen var det fika. Tårtor, bullar, kex serverades med kaffe/te/saft. Ja dessa tårtor... som jag nog skrivit förut bakade vi 5 (!) tårtor - av dessa gick det åt 1 1/2!! De var gudomligt goda (och det sa nästan alla gäster också) men de var väldigt mäktiga. Som tur var gick de att frysa, så nu kan vi äta tårta ett bra tag framöver....Gott...men ganska onyttigt.
Barnen fick sååå mycket fina presenter, t.ex. två mini Fjällräven ryggsäckar, en vit Briospis, en cd-spelare till tjejernas rum, ett superfint "gungfår", filmer, böcker, dragleksaker...
Det blev iaf en mycket lyckad dag, trots att vi glömde bort att vi skulle haft fiskedamm också (vi hade den iofs senare för de som var kvar på kvällen). 
Nu ska det skrivas och skickas iväg tackkort!!

Signe på "gungfåret". 

Astrid vill gunga, men vill inte riktigt släppa sin nalle och då blir det lite svårt...

Lördag

Idag var vi hela familjen i lekparken på förmiddagen. Uttittade var vi som vanligt förstås, men det får man försöka vänja sig vid. Barnen tyckte det var roligt, Astrid tyckte nog det var roligast att titta på en söt liten hundvalp. Annars är gungorna aldrig fel. 

På eftermiddagen fick jag lite egentid, jag åkte ensam iväg till ett köpcentrum. Jag köpte bl.a. överdragsbyxor till barnen. Känns som att det är bra att ha när det är lite småfuktigt i sandlådan. Det som var det bästa med min egentid var annars att jag fick sitta på ett fik, dricka en chai latte (fast jag brukar kalla det för chlatte) äta och lösa korsord (!).

Just det ja, jag tänkte jag skulle berätta lite om tjejernas 1års/namnkalas, det hade jag nästan glömt bort. Kan berätta om det imorgon kanske. Ciao!

1årskontroll på BVC

Innan vi for iväg på semester så var vi på 1års-kontroll. Det var ju ett tag sen senast så man var ganska nyfiken på hur de växt och så. De har dock inte passerat 10kg-strecket än, men båda ligger på "normalkurvan". Astrid vägde 9600g och var 74,2cm lång, Signe vägde 9390g och 74cm lång. Det jobbigaste var att de även skulle få vaccinsprutorna. Båda klarade första sprutan hyfsat, men den andra sprutan var hemsk! De gallskrek bägge två, Signe började även sparka våldsamt så sprutan åkte ur. Men sköterskan tyckte inte vi skulle ta om den, som tur var, utan trodde att hon fått i sig tillräckligt. Det var tur att min sambo var med, så att vi kunde hålla och trösta en var.

Rain rain rain

Nu är vi hemma igen, efter en veckas semester och avkoppling hemma hos barnens mormor och morfar. Dock har det regnat precis varje dag. Men vi har iaf kunnat koppla av lite, utan en massa måsten och så. Två böcker blev lästa också, härligt! Det är inte så ofta man kan lägga sig i soffan med en god bok precis. 

Skatorna spelar fotboll

"Hej! Din mössa vill jag ha!"

"Haha, nu har jag den!"

"Man kan kanske ha två mössor på sig samtidigt...!"