1 år!

Nu har mina älsklingstjejer fyllt 1 år! De börjar bli stora och tiden går så sjukt fort, jag tyckte det var alldeles nyss jag gick stor som ett hus och svettades!
Själva födelsedagen firade vi i all enkelhet med sång, presenter och kanelbullar (som de fullkomligt älskar).

Det känns som det var alldeles nyss...fast ändå inte.

Vad kan det vara i paketen...?

...en lektunnel! Den var mycket uppskattad, de fick även böcker och lite annat smått och gott!

Smaskens!

Dåtid: Märkt med sidenband

Våra barn var väldigt lika varandra när de var nyfödda, så vi valde att behålla det där vita plastbandet de hade på sjukhuset ett tag för att undvika förväxling. Tänk om man hade blandat ihop dem och tagit fel och upptäckt det av någon anledning massa år senare!?! KATAstrof! Vi hade ändå oftast koll, men ville ha någon slags garanti att det vi trodde var rätt. Det tog ju ett bra tag innan de blev så olika som de är nu (de är egentligen inte såå olika, men vi har lärt känna dem bättre och så). Det här plastbandet blev ju ganska snart obehagligt och framför allt trångt. Då gick vi över till sidenband, Signe blev den som fick äran att ha ett sidenband runt sin fot. Sidenbandet blev kvar i 2-3 månader.

Festförberedelser

Under veckan som gått har det varit febril aktivitet med att förbereda allt inför tjejernas namn- och 1årsfest. Vi bakade hela 15 (!) st. chokladbottnar, som sedan blev fem tårtor. Det har lagats mat, handlats, pyntats, slagits in presenter med mera. Full rulle helt enkelt.

Tårtorna vi bakade var en variant på en tårta som Ann-Sofie bakat, som kommer här ifrån från början. "Chokladälskarens jordgubbstårta".

Dåtid & Nutid: Amning

Som jag skrivit tidigare fick barnen mjölkersättning redan på BB. När jag var dålig och låg på uppvaket fick barnen sitt allra första mål mat - av en barnmorska (för just då var min sambo hos mig). 
När jag väl började amma, rann inte mjölken till förrän ganska sent (knappt en vecka) och barnen gick inte upp i vikt som de skulle, så det vara bara att fortsätta med ersättningen. När vi var på BB, använde vi endast små koppar (för att vi inte skulle störa amningen) men när vi kom hem var det ohållbart. De åt så mycket och så lääänge, vi fick helt enkelt börja med nappflaska istället.

Redan på BB fick jag hjälp med att prova dubbelamning. Jag kände att det fanns inget annat val, matningarna tog extremt lång tid och genom att dubbelamma kortas det lite. (Kunde sitta och amma i 1½-2 timmar, sen ersättning och tre timmar senare var det dags igen). Jag använde mig av en amningskudde. Dock var den inte anpassad till tvillingar så det var inte helt lätt, man fick ibland använda fler kuddar att bulla upp med. Jag dubbelammade tills de var ungefär 2-3 månader, sen tyckte jag det blev för bökigt att lägga till (speciellt när jag var själv). Dessutom åt Signe bäst om hon fick ligga själv.

Multitasking på hög nivå. 

Jag kämpade på med amning och ersättning ett tag till. Exakt på dagen de blev 6 månader slutade jag att amma helt. Det var mest en slump att det blev just den dagen, efter de smakade på riktig mat så tappade båda intresset att amma. Dessutom blev det så mycket matning hela tiden - amning+ersättning+smakportioner (som ganska snart blev hela portioner och sedan flera måltider)+välling/gröt (på kvällen).
Jag har haft och har faktiskt fortfarande sådan ångest över amningen. Innan barnen kom såg jag så mycket fram emot amningen och jag ville så att det skulle funka. Jag kan fortfarande känna mig ledsen att de (och delvis jag) har gått miste om något. Jag kanske inte ska "klaga" egentligen, det finns ju de som inte kan amma alls.

Helgen...

Hemma igen. Helgens innehåll har bl.a. varit 7-kamp, 6-års kalas (med tillhörande trumpetfanfar), trädgårdsfix (såsom gräsklippning, målning av lada, ansning av fruktträd), drinkar, bärplockning, matlagning och såklart diskning (ute i det fria).

På just den här bilden tycker jag tjejerna är ganska lika! Eller?

Astrid

Signe

T.o.m. jag, som inte dricker så mycket alkohol, tyckte om drinken. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad den innehöll, men läskande god var den!

Grenarna i 7-kampen var bl.a. pilkastning och styltgång och jag kan säga att jag var ganska värdelös. Jag hade väldiga problem bara att komma upp på styltorna...

Första stegen!

Idag, på förmiddagen, tog Astrid sina två första steg! Tyvärr missade jag just det tillfället (hon gick iofs några steg till lite senare). Signe skulle inte vara sämre hon, på eftermiddagen tog hon tre steg! Visst är det konstigt att det händer på precis samma dag! När de började krypa var det samma sak, först Astrid och några timmar senare var det Signes tur. De blir kanske triggade av varandra, men jag uppfattade inte att Signe kollade in Astrid när hon gick. Det är lite märkligt, men så är det väl med tvillingskapet... Ett stolt mamma är jag iaf!!

Signe dreglar av glädje av att hon kan GÅ!

I helgen har det sett ut så här mest hela tiden, men idag betalade sig all gåträning för Astrid!

Drar till landet...

Sista dagen på jobbet imorgon! Vi drar direkt till landet (syrrans landställe) för att fira systersonens 6-årsdag, kommer hem på måndagen igen. Hoppas bara det blir fint väder, har ju regnat mest de senaste dagarna... See ya´

Lill-lördag...

Så här ser Astrid ut mest hela tiden de senaste dagarna, hon är sååå frustrerad! Vill så mycket, men klarar inte riktigt av allt och då blir hon så ledsen. Vill knappt bli tröstad heller stackarn, det gör ont i mig.

Just nu börjar tjejerna att, istället för att sova två gånger under dagen, bara sova en gång på eftermiddagen.  Men de har inte riktigt kommit i fas ännu, så då passar Signe på att ta en liten tupplur under lunchen...

Sista veckan

Jaha då var denna helgen slut. Jobb imorgon, men nu är det sista veckan för mig. När jag började jobba igen i juli, tyckte jag det kändes hur länge som helst att jobba i sex veckor. Men nu är det redan snart slut. Och jag ska vara hemma med tjejerna igen, oj vad jag längtar! Även om de är lite jobbiga ibland älskar man dem verkligen över allt annat!

Vi är mitt uppe i planeringen av Signe och Astrids kalas här hemma. Vi ska fira deras namn och deras ettårsdag samtidigt nu i mitten av augusti. Vi har valt att inte döpa dem och vi hade tänkt ha namnfest för länge sen, men det har inte blivit av så nu fick vi göra två flugor på smällen ;-). Vi tänkte börja med någon slags ceremoni först och sen blir det fika. Än så länge har vi köpt klänningar, beställt namnsmycken (hoppas verkligen de hinner bli färdiga i tid!), köpt lite kalasprylar (t.ex. ballonger, vimplar m.m.) bakat fyra av tolv tårtbottnar, bakat hälften av kanelbullarna.... men lite är kvar att göra.

Skrik som kan krossa glas

Usch vad ska man göra? Barnen (särskilt Astrid) tycker det är jätteroligt att skrika rätt ut och då menar jag SKRIKA. Hon skriker sååå högt, jag är förvånad att inte alla glas och fönster i hela lägenheten har gått sönder. Jag och min sambo säger till på skarpen men hon bara skrattar en i ansiktet och fortsätter! Det är så högt ljud så man blir helt psyko efter ett tag, det är riktigt jobbigt. Eftersom hon tycker det är så kul, blir ju såklart Signe lockad att göra likadant... Det gör så ont i öronen att vi t.o.m. använt hörselskydd vid några tillfällen! Det borde ju göra ont i deras öron också! 

Dåtid: Dagarna på BB

Jag var ganska mör dagarna efter förlossningsdagen. När jag väl var uppe på benen kunde jag bara gå dubbelvikt...Pga allt hade jag fortfarande dropp, fick ta mediciner kontinuerligt under dygnet, tempen skulle tas, pulsen kollas, andningen räknas med mera. Detta betydde att, förutom att man var vaken pga barnen, kom en sköterska in flera gånger varje natt och höll en vaken. Så sov gjorde man sällan. Amningen funkade inte som den skulle, det tog nästan en vecka innan mjölken rann till. Barnen gick heller inte upp i vikt som de skulle, det medförde att vi fick använda mjölkersättning utöver amningen. Jag började redan på BB att dubbelamma, problemet var att matningarna tog så lång tid. De kunde ligga och amma i över en och en halv timme och sen skulle de ha ersättningen - och tre timmar efter var det dags igen. Vi var kvar på BB i sex dagar, personalen tyckte nog att vi skulle stanna lite till men det var vi som ville hem.

Mina små älsklingar några dagar gamla

TGIF!

Så var det fredag igen, tiden går helt sjukt snabbt! Nu ska jag bara jobba i en vecka till sen ska jag vara hemma med filurerna igen. 

Syskonkärlek

Ett nytt husdjur...

För några dagar sen hade vi ett nytt djur på balkongen, djur verkar gilla vår balkong. Den här gräshoppan (eller vad det nu är) var gigantisk, kanske tio centimeter, och verligen knallgrön. Jag har aldrig sett något liknande, och det konstiga är att jag bara någon dag senare såg en likadan ute på landet (som ligger långt härifrån). Mycket konstigt, kanske någon ny art som liftat från något fjärran land?!?

Twice Blessed

Children are a source of joy 
To which nothing else compares. 
And that joy is doubled whenever 
Those children come in pairs. 

Twice the work and twice the tears, 
That of course is true, 
But there´s twice the hugs and kisses 
And twice the laughter, too. 

"Double Trouble" some folks say, 
folks who think they know, 
But they are really very wrong, 
And so I tell them so. 

"Twice Blessed" I say to make it clear, 
I´d have it no other way. 
And then I smile and nod my head 

And wish them a good day.

Denna dikt gillar jag, men jag hittar inte vem som skrivit den... Någon som vet? Jag har letat lite på nätet, men inte hittat någon författare. Jag funderar på att ha denna i en ram, speciellt till barnens 1 års-/namnkalas men kan nog tänka mig att ha den framme annars också...

Puss puss

Ett ägg respektive två ägg

Under hela min graviditet blev vi försäkrade om att det låg två-äggstvillingar i min mage. Jag, som läste på ganska mycket om tvillingar, frågade flera gånger om de verkligen kunde vara säkra på det. Jag har ju flera gånger läst, att man inte kan veta 100% att det är tvåäggstvillingar. (Dock är det säkert att man har en-äggs om de ligger i samma säck). Jag nämnde detta, men de fortsatte med att säga att det var tvåäggstvillingar. På BB såg vi (och all personal) att Signe och Astrid var väldigt lika, vi fick även veta att det var EN stor moderkaka. Under de här drygt elva månaderna, har jag pendlat hela tiden. Ena dagen tycker jag de är jättelika - och att de måste vara en-äggs, nästa dag precis tvärtom. Det enda sättet för oss att ta reda på hur det ligger till är att göra ett DNA-prov, vilket kostar knappt 2000 kronor. Vi har (än så länge) inte tyckt det varit värt det, men vi kommer kanske vilja göra det någongång i framtiden. Det finns en STOR nyfikenhet kring detta bland folk. Alla vill veta om de är en-äggs eller två-äggs, ibland orkar jag inte svara ärligt (att vi inte vet) för då vet jag att diskussionen blir lång, då säger jag bara ja (eller nej).


Detta står på Tvillingklubbens hemsida angående en-äggs- resp. två-äggstvillingar:

När två ägg blir befruktade av två spermier blir det tvåäggstvillingar. I dessa fall får tvillingarna olika arvsmassa genom att olika ägg från modern smälter ihop med olika spermier från fadern. Tvåäggstvillingar är i princip inte mer lika varandra än vanliga syskon. Enäggstvillingar blir det när en spermie befruktat ett ägg och detta ägg senare delar sig. De två fostren, som då blir resultatet, får identiskt lika arvsmassa och blir mycket lika varandra.

Just idag tror jag att de är tvåäggstvillingar ;-). Mina syskon och mina föräldrar (och även barnens farmor) har bara alldeles nyligen lärt sig att se skillnad på dem, fast det blir fortfarande fel ibland.

 

Förlåt...

Förlåt för att jag har varit dålig på att uppdatera bloggen på sistone. Vi har haft en mysig långhelg ute på landet och då har det varit svårt att blogga. Hade jag bara haft en smartphone, hade det ju inte varit krångligt alls. Åh jag försöker motivera mig själv, att nu är det snart dax att införskaffa en. Jag verkar verkligen sist på detta jordklotet!