...men fy f-n vad det kan vara jobbigt också. De senaste dagarna har de skrikit, bråkat, slagits konstant. Sitter en i knät kommer den andra och blir avundsjuk, försöker knuffa bort och det slutar alltid med att båda gallskriker. När man håller i Astrid MÅSTE man stå upp och hålla henne i famnen, annars bryter hon ihop. Med Signe ska man sitta på ett speciellt sätt och händerna måste hålla om på precis rätt sätt, annars bryter hon ihop. GAH!
Ps. Aningens gamla bilder.
4 kommentarer:
Dom är ju bara FÖR söta !!
Bilden när dom är ute och går är ju för härlig :)
Gud vad söta dom är och jag tror att det blir lättare när dom är större..kram Diana
Dom är så söta!
Jag vet hur det är det där med bråk, trots att jag inte har några tvillingar. Det skiljer ju inte ens 2 år på mina pojkar så de bråkar och bråkar och bråkar =)
Känner igen mig helt :) När de är på bra humör och leker och busar med varandra är det så mammahjärtat blöder av stolthet och kärlek. När de sedan är på sämre humör och bråkar så blir man ju tokig. Ibland känner man att ens famn och knä inte räcker till till de båda. Men man gör ju så gott man kan :)
Krya på di små töserna. Kram
Skicka en kommentar