Det är ju faktiskt de HÄR som är det VIKTIGASTE!! (Astrid till vänster och Signe till höger) |
fredag 3 februari 2012
Hjälp mej!!
Jag ber om ursäkt för att jag just nu är vääärdelös på att blogga och kommentera. Jag har haft det ganska jobbigt. Eller mycket jobbigt rättare sagt. Det var inte helt enkelt att komma tillbaka till jobbet. Jag har älskat mitt jobb, och det gör jag väl fortfarande iofs, och för mig har det förut inte BARA varit ett jobb om ni förstår. Jag har jobbat arslet av mig förut för att jag är en sådan person och för att jag tycker om att göra bra ifrån mig. Men nu, efter föräldraledigheten, pågår en ENORM konflikt i mig. Jag har ju mina barn som jag älskar och det är ju faktiskt DE som är det viktigaste för mig. De här veckorna har jag jobbat heltid (och lite till) och försöker få till en bra verksamhet (tyvärr kan jag ju inte prata om vad jag jobbar med här, sorry). Jag har jobbat på som jag gjorde innan barnen, för att det är det jag KAN. Detta har resulterat i att jag har haft migrän ett flertal tillfällen och när jag väl har kunnat träffa barnen har jag legat helt däckad. De på jobbet säger att jag måste ta det lugnt och att man inte är samma person som innan man fått barn osv osv. Men hur f-n jobbar man utan att göra sitt yttersta?!? Jag vet inte hur man gör det! Jag har börjat fundera på om jag kanske ska gå ner i tid (kan inte det nu pga ekonomin) så småningom, men är rädd att det då kommer att bli än värre. Då har man ju ännu mindre tid att utföra sitt jobb på! Är det någon som har några tips, så tages de gladeligen emot!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Usch, vad jobbigt!! Har nog inga råd att ge... Men jag förstår känslan! Är själv likadan som vill göra det jag ger mig in i bra med åtföljd av diverse inre konflikter och i mitt fall är det magkatarr som hintar om när det gått för långt... Har ingen aning om jag ska hitta nån slags balans när jag ger mig in i mitt första år som lärare... :S Vi får helt enkelt försöka hitta lösningar på att få livet att funka, för som du säger är ju våra underbara skatter det vi ska prioritera! Vi får aldrig igen åren med barnen...
Skicka en kommentar