1års-kalas/namnfest

Innan vi åkte iväg på vår minisemester, hade vi som sagt kalas för tjejerna. Vi har ju valt att inte döpa dem, utan satsade på en namnfest istället. Eftersom våra planer för namnfesten hela tiden sköts på framtiden, valde vi att kombinera 1årskalas med namnfesten. Vi bjöd in släkt och vänner, dock var vår lägenhet alldeles för liten för alla gästerna (vill ha större boende NU!) så vi var hemma i min systers fina hus. Vi valde att ha ett rött tema på kalaset - det mesta var helt enkelt rött såsom; ballonger, serpentiner, tallrikar, skedar, muggar, vimplar, tårtorna, ljus, servetter, godispåsar med mera. Gästerna anlände klockan tre, då bjöds det på skumpa/pommac och alla minglade runt en stund. Sen var det dags för "ceremonin". Min pappa är bl.a. vigselförättare (viger folk borgligt) och vi frågade honom om han ville hålla i denna "ceremoni", och det ville han gladeligen. Jag och min sambo är allt annat än formella, så vi ville hålla det så enkelt som möjligt. Iaf så hölls Signe och Astrid av sin mormor resp. farmor. Min pappa sa lite personliga saker och pratade lite om namn generellt. Sedan var det vår tur att berätta om namnen vi valt och efter det fick tjejerna ett varsitt namnsmycke runt halsen av oss. Pappa avslutade sen med en fin dikt (som jag dumt nog glömt nu). Hela denna "ceremoni" (dumt egentligen att kalla det för just det, för det var inte speciellt ceremoniellt, men jag vet inte vad annars jag ska kalla det för) var verkligen inte strikt, utan gästerna pratade också och kom med vissa inlägg. Jag var ganska nervös innan, men det gick helt okej faktiskt. Vi hurrade och sjöng för barnen också såklart. Sen var det fika. Tårtor, bullar, kex serverades med kaffe/te/saft. Ja dessa tårtor... som jag nog skrivit förut bakade vi 5 (!) tårtor - av dessa gick det åt 1 1/2!! De var gudomligt goda (och det sa nästan alla gäster också) men de var väldigt mäktiga. Som tur var gick de att frysa, så nu kan vi äta tårta ett bra tag framöver....Gott...men ganska onyttigt.
Barnen fick sååå mycket fina presenter, t.ex. två mini Fjällräven ryggsäckar, en vit Briospis, en cd-spelare till tjejernas rum, ett superfint "gungfår", filmer, böcker, dragleksaker...
Det blev iaf en mycket lyckad dag, trots att vi glömde bort att vi skulle haft fiskedamm också (vi hade den iofs senare för de som var kvar på kvällen). 
Nu ska det skrivas och skickas iväg tackkort!!

Signe på "gungfåret". 

Astrid vill gunga, men vill inte riktigt släppa sin nalle och då blir det lite svårt...

Lördag

Idag var vi hela familjen i lekparken på förmiddagen. Uttittade var vi som vanligt förstås, men det får man försöka vänja sig vid. Barnen tyckte det var roligt, Astrid tyckte nog det var roligast att titta på en söt liten hundvalp. Annars är gungorna aldrig fel. 

På eftermiddagen fick jag lite egentid, jag åkte ensam iväg till ett köpcentrum. Jag köpte bl.a. överdragsbyxor till barnen. Känns som att det är bra att ha när det är lite småfuktigt i sandlådan. Det som var det bästa med min egentid var annars att jag fick sitta på ett fik, dricka en chai latte (fast jag brukar kalla det för chlatte) äta och lösa korsord (!).

Just det ja, jag tänkte jag skulle berätta lite om tjejernas 1års/namnkalas, det hade jag nästan glömt bort. Kan berätta om det imorgon kanske. Ciao!

1årskontroll på BVC

Innan vi for iväg på semester så var vi på 1års-kontroll. Det var ju ett tag sen senast så man var ganska nyfiken på hur de växt och så. De har dock inte passerat 10kg-strecket än, men båda ligger på "normalkurvan". Astrid vägde 9600g och var 74,2cm lång, Signe vägde 9390g och 74cm lång. Det jobbigaste var att de även skulle få vaccinsprutorna. Båda klarade första sprutan hyfsat, men den andra sprutan var hemsk! De gallskrek bägge två, Signe började även sparka våldsamt så sprutan åkte ur. Men sköterskan tyckte inte vi skulle ta om den, som tur var, utan trodde att hon fått i sig tillräckligt. Det var tur att min sambo var med, så att vi kunde hålla och trösta en var.

Rain rain rain

Nu är vi hemma igen, efter en veckas semester och avkoppling hemma hos barnens mormor och morfar. Dock har det regnat precis varje dag. Men vi har iaf kunnat koppla av lite, utan en massa måsten och så. Två böcker blev lästa också, härligt! Det är inte så ofta man kan lägga sig i soffan med en god bok precis. 

Skatorna spelar fotboll

"Hej! Din mössa vill jag ha!"

"Haha, nu har jag den!"

"Man kan kanske ha två mössor på sig samtidigt...!"

1 år!

Nu har mina älsklingstjejer fyllt 1 år! De börjar bli stora och tiden går så sjukt fort, jag tyckte det var alldeles nyss jag gick stor som ett hus och svettades!
Själva födelsedagen firade vi i all enkelhet med sång, presenter och kanelbullar (som de fullkomligt älskar).

Det känns som det var alldeles nyss...fast ändå inte.

Vad kan det vara i paketen...?

...en lektunnel! Den var mycket uppskattad, de fick även böcker och lite annat smått och gott!

Smaskens!

Dåtid: Märkt med sidenband

Våra barn var väldigt lika varandra när de var nyfödda, så vi valde att behålla det där vita plastbandet de hade på sjukhuset ett tag för att undvika förväxling. Tänk om man hade blandat ihop dem och tagit fel och upptäckt det av någon anledning massa år senare!?! KATAstrof! Vi hade ändå oftast koll, men ville ha någon slags garanti att det vi trodde var rätt. Det tog ju ett bra tag innan de blev så olika som de är nu (de är egentligen inte såå olika, men vi har lärt känna dem bättre och så). Det här plastbandet blev ju ganska snart obehagligt och framför allt trångt. Då gick vi över till sidenband, Signe blev den som fick äran att ha ett sidenband runt sin fot. Sidenbandet blev kvar i 2-3 månader.

Festförberedelser

Under veckan som gått har det varit febril aktivitet med att förbereda allt inför tjejernas namn- och 1årsfest. Vi bakade hela 15 (!) st. chokladbottnar, som sedan blev fem tårtor. Det har lagats mat, handlats, pyntats, slagits in presenter med mera. Full rulle helt enkelt.

Tårtorna vi bakade var en variant på en tårta som Ann-Sofie bakat, som kommer här ifrån från början. "Chokladälskarens jordgubbstårta".

Dåtid & Nutid: Amning

Som jag skrivit tidigare fick barnen mjölkersättning redan på BB. När jag var dålig och låg på uppvaket fick barnen sitt allra första mål mat - av en barnmorska (för just då var min sambo hos mig). 
När jag väl började amma, rann inte mjölken till förrän ganska sent (knappt en vecka) och barnen gick inte upp i vikt som de skulle, så det vara bara att fortsätta med ersättningen. När vi var på BB, använde vi endast små koppar (för att vi inte skulle störa amningen) men när vi kom hem var det ohållbart. De åt så mycket och så lääänge, vi fick helt enkelt börja med nappflaska istället.

Redan på BB fick jag hjälp med att prova dubbelamning. Jag kände att det fanns inget annat val, matningarna tog extremt lång tid och genom att dubbelamma kortas det lite. (Kunde sitta och amma i 1½-2 timmar, sen ersättning och tre timmar senare var det dags igen). Jag använde mig av en amningskudde. Dock var den inte anpassad till tvillingar så det var inte helt lätt, man fick ibland använda fler kuddar att bulla upp med. Jag dubbelammade tills de var ungefär 2-3 månader, sen tyckte jag det blev för bökigt att lägga till (speciellt när jag var själv). Dessutom åt Signe bäst om hon fick ligga själv.

Multitasking på hög nivå. 

Jag kämpade på med amning och ersättning ett tag till. Exakt på dagen de blev 6 månader slutade jag att amma helt. Det var mest en slump att det blev just den dagen, efter de smakade på riktig mat så tappade båda intresset att amma. Dessutom blev det så mycket matning hela tiden - amning+ersättning+smakportioner (som ganska snart blev hela portioner och sedan flera måltider)+välling/gröt (på kvällen).
Jag har haft och har faktiskt fortfarande sådan ångest över amningen. Innan barnen kom såg jag så mycket fram emot amningen och jag ville så att det skulle funka. Jag kan fortfarande känna mig ledsen att de (och delvis jag) har gått miste om något. Jag kanske inte ska "klaga" egentligen, det finns ju de som inte kan amma alls.

Helgen...

Hemma igen. Helgens innehåll har bl.a. varit 7-kamp, 6-års kalas (med tillhörande trumpetfanfar), trädgårdsfix (såsom gräsklippning, målning av lada, ansning av fruktträd), drinkar, bärplockning, matlagning och såklart diskning (ute i det fria).

På just den här bilden tycker jag tjejerna är ganska lika! Eller?

Astrid

Signe

T.o.m. jag, som inte dricker så mycket alkohol, tyckte om drinken. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad den innehöll, men läskande god var den!

Grenarna i 7-kampen var bl.a. pilkastning och styltgång och jag kan säga att jag var ganska värdelös. Jag hade väldiga problem bara att komma upp på styltorna...

Första stegen!

Idag, på förmiddagen, tog Astrid sina två första steg! Tyvärr missade jag just det tillfället (hon gick iofs några steg till lite senare). Signe skulle inte vara sämre hon, på eftermiddagen tog hon tre steg! Visst är det konstigt att det händer på precis samma dag! När de började krypa var det samma sak, först Astrid och några timmar senare var det Signes tur. De blir kanske triggade av varandra, men jag uppfattade inte att Signe kollade in Astrid när hon gick. Det är lite märkligt, men så är det väl med tvillingskapet... Ett stolt mamma är jag iaf!!

Signe dreglar av glädje av att hon kan GÅ!

I helgen har det sett ut så här mest hela tiden, men idag betalade sig all gåträning för Astrid!