Språkutveckling och kalasplanering

Barnen fyller ju snart hela 2 ÅR, stora tjejer har det blivit. Det händer så otroligt mycket med deras utveckling just nu, det är inte BARA trots och skrik. Det "största" som händer är nog språket tror jag. Från att mest ha härmat oss så kan man nu nästan ha "riktiga" samtal med dem. Det är mycket treordsmeningar och faktiskt till och med fyraordsmeningar då och då. Astrid kan t.ex. säga "inte sitta där, mamma" och om jag ställer en fråga kan hon säga "okej, mamma". Signe pratar även hon mycket och hon kan ofta prata om saker som hänt flera timmar tidigare. Det är helt underbart att följa och som sagt så händer det så otroligt fort. Det är nya saker varje dag.

Jag håller för fullt på att planera deras kalas, vad jag ska baka med mera. Det blir en "experiment-tårta", jag är verkligen ingen van tårtbakare. Rättare sagt så är ju hela mitt bakintresse ganska nytt, så det är mycket som är första gången för mig! Jag har hittat det här receptet som jag blev inspirerad av. Det är ju en ganska avancerad tårta, men jag tänkte eventuellt göra om den lite. Vi får helt enkelt se vad det blir till slut!

Barnens mormor och morfar har en fin cykelvagn som är perfekt att ha på sommaren!
På de här bilderna ser det ut som att Astrid (till höger) är mycket större än Signe, men så stor skillnad är det INTE i verkligheten!

Flygresan tur och retur

På Arlanda checkade vi in vårt bagage och även vår vagn, men som tur var fanns det vagnar att låna! Oj vad skönt det var att bara gå runt med en enkelvagn för en gångs skull! Barnen var dock VÄLDIGT trötta här, klockan var runt fyra, halv fem på morgonen så det är ju inte så konstigt...

Barnen fick, trots den tidiga morgonen, även "rasta benen" lite. Allt för en lugn och stillsam flygning...

Vi hade förberett MÅNGA mutor, nya böcker och filmer, nya små leksaker, välling, kex, russin med mera. 

Men det var lugnast (och skönast) när de små luringarna sov.
Denna sista bild är från hemresan.

Så hur gick flygningen då? Jo den gick väl överlag okej, MEN hade jag gjort det igen hade jag bokat flygstolar till dem och inte haft dem i knäet (nu fyller de ju snart två, så då löser det sig av sig självt). Det var tungt och bökigt och framför allt inte populärt hos barnen! Ditresan gick helt klart bäst. Vi lyckades då hamna bredvid en helt underbar familj, som självklart gav oss sina platser. Så vi satt bredvid varandra, med bara mittgången emellan oss. Det var super! Där fick vi som tur var sitta även på hemresan. Kvinnan i den underbara familjen var en sådan person som alla barn ÄLSKAR, och tack vare henne blev den resan mest en rolig upplevelse för våra barn. Vi träffade denna familj även vid hemresan, men då satt vi tyvärr inte tillsammans. Men när vi gått av planet på Arlanda, såg kvinnan att vi hade svårt att få barnen att gå åt rätt håll (och en del svårigheter att hålla deras gallskrik på en ok nivå) då kom hon direkt och tog deras händer och då gick det hur fint som helst... Jag ångrar SÅ att jag inte frågade om deras telefonnummer eller adress, för jag hade velat tacka ordentligt... :-/ Jo hemresan gick inte lika bra tyvärr. Det var skrik, fäktning med gafflar, flygande potatisar, svettig och trött mamma (och pappa).

En stolt Astrid "råkade" tömma ut välling i pappans resväska dagen innan avresan...

Inte lång tid kvar nu...

...endast några dagar, till vår resa till Cypern. Åh vad jag längtar! Värme, avkoppling, bad och mat. Vi packar för fullt här hemma nu och antagligen packar vi alldeles för mycket kläder! Jag oroar ju mig en del för flygresan, inte för att jag är flygrädd eller så, utan bara att jag är nervös hur det ska gå för barnen. Men vi har en del mutor till dem såsom nya filmer, nya leksaker, snacks, nya böcker osv. Hoppas det ska hjälpa. Jag räknar med att vi inte får sitta tillsammans, pga deras regel endast ett spädbarn per rad. Vi ska såklart försöka ordna det på planet, men det är bättre att räkna med det sämre alternativet så blir man inte besviken liksom. 

Jag bjuder på lite bilder från barnens populära vattenlek från helgen. Det gick åt en hel del kläder, om vi säger så... :-)

Regler angående "spädbarn" på flyg

Jag är SÅ arg! Jag har nu i några dagar bråkat med SAS + ett annat företag, som har hand om sittplatserna på planet till Cypern. Visste ni att det finns en regel om att det inte får sitta två "spädbarn" (de räknas som spädbarn upp till två år, eftersom de inte har ett eget säte) på samma rad och att alla spädbarn måste sitta vid fönsterplatser? Detta betyder ju att vi inte får sitta tillsammans (och dessutom måste vi vara till besvär varje gång vi ska byta på dem eller liknande)! Jag tycker att visst den regeln kan de ju få ha om det handlar om spädbarn från olika familjer, men att det ska vara så även för tvillingar tycker jag är helt SJUKT! Vi hade ju dessutom tänkt ta med en dvdspelare så att de kan titta på någon film, men om de inte ska sitta tillsammans måste vi ju ha TVÅ stycken. Och jag vet faktiskt ärligt talat inte hur Signe och Astrid kommer att reagera, de kommer ju vilja gå till varandra såklart. De är ju ändå ganska bundna till varandra. Grejen är att när jag pratade med företaget, sa de att vi får hoppas att folk är snälla på planet och låter oss byta platser. Men, för mig, låter det egentligen ÄNNU sjukare. Varför ha regler, när man ändå får göra som man vill när man väl är på planet?!?!

Hur har ni, som också har tvillingar gjort när/om ni flugit??     

Just detta flyg/flygplatsen har dock inget med detta att göra.

Sommarsöndag

Idag fick jag verkligen sommar-feeling, inte jättefint väder men ändå så härligt varmt! Ingen jacka behöver man knappt längre, det är så skönt! Det blir inte heller riktigt lika stort projekt att gå ut med barnen här hemma, eller ja ibland händer ju alla möjliga saker såsom bråk om det ena och det andra, en har bajsat eller en springer in med skorna på... Nu är det drygt en månad kvar tills man har semester, ska ha sex veckor ledigt och då ska jag bara sitta still på en stol och BARA vicka på tårna! Eller inte... Känns knappt att man är ledig vissa dagar man är hemma. Det är fullt ös HELA TIDEN och man försöker att lösa konflikter stup i kvarten. Får hoppas den "fasen" går över innan sommaren!

Igår fick jag i alla fall en stunds avkoppling, då barnens farmor passade barnen. Så vad gjorde jag? Stressade runt. Man är SÅ van vid att vara så effektiv som möjligt, så att jag knappt vet något annat! Åt en snabb lunch, gjorde mina ärenden och var färdig alldeles för snabbt. Sen kunde jag inte låta bli att åka till barnen. SUCK!

LISTA

Blev så inspirerad av Ciccis lista, så jag härmas och skriver en jag också!

1. Vad var det värsta som hände under förlossningen?

Jag gjorde ju planerat snitt, så själva "förlossningen" var ju inte så dramatisk. Dock blev ju följderna lite MER dramatiska. Allt gick bra med barnen och så, dock blödde jag nästan 3 liter efteråt. Det var akutlarm, massa läkare, slangar hit och dit, mediciner och det värsta var ju att jag inte fick vara med barnen såklart. Läkarna sa vid upprepade tillfällen, att OM jag inte bott i Sverige skulle jag garanterat inte överlevt. Något dygn senare fick jag dessutom en infektion.

2. Och det bästa (förutom att bebisarna kom ut)?

Att jag inte hade ONT. Förutom att jag hade lite jobbigt med andningen och ont i bröstet, pga bedövningen, kände jag ju ingenting.

3. Hur startade din förlossning?

Eftersom jag hade planerat snitt pga att båda barnen låg i säte/tvärläge, så startade det väl när kirurgen började skära?!?

4. Vad hade ni aldrig klarat er utan under spädbarnstiden?

Mina systrar har tre+två barn tidigare, vilket har betytt av vi har ärvt HUR mycket som helst av dem. Kläder, spjälsängar, bilbarnsstolar you name it. Vi har haft det knapert under LÅNG tid och detta har varit helt ovärderligt, att slippa så många STORA utgifter. 

5. Saknade du magen efter att den försvunnit?

Hm, nej den var verkligen ENORM så det var skönt att den var borta. Dock saknar jag magen nu, speciellt efter jag träffat min gravida kompis!

6. Tyckte du att dina bebisar var fina/söta första gången du såg dem?

Ja de var de finaste i världen, men det tycker väl alla föräldrar om sina barn...

7. Vart sover era barn?

De sover i egna sängar i eget rum, det har de gjort sen de var 4 månader ungefär. 

8. Hur har ni delat/gjort med föräldraledigheten hos er?

Jag har tagit ut mest av våra dagar, men sambon har varit hemma väldigt mycket även om han inte tagit ut dagar. 

9. Vad är det bästa med att vara förälder?

Jag älskar att ha barn och en egen familj! Man kan sitta och bara titta på sina barn HUR länge som helst och hjärtat fylls av SÅ mycket kärlek!

Alla känner apan, apan känner ingen

Det är verkligen så att man nästan blir lokala kändisar, när man har tvillingar! Uttrycket "Alla känner apan, apan känner ingen" stämmer ganska bra in. Folk kommer ofta fram och pratar, undrar hur stora barnen nu är med mera. Många känner igen oss, men jag har ofta INGEN aning om vem personen ifråga är. En gång för ganska så länge sen, "haffade" en kvinna oss, när vi var iväg och shoppade (ganska långt ifrån där vi bor). Hon undrade "vad var det nu nu barnen hette nu igen?", "Vad stora de har blivit!" osv. Till slut kom det fram att hon brukar se oss på ICA. Men jag är nästan SÄKER på att jag aldrig pratat med kvinnan förut.

Syskonkärlek?

Ja det ÄR helt underbart att ha tvillingar och de har SÅ mycket glädje och skoj av varandra...

...men fy f-n vad det kan vara jobbigt också. De senaste dagarna har de skrikit, bråkat, slagits konstant. Sitter en i knät kommer den andra och blir avundsjuk, försöker knuffa bort och det slutar alltid med att båda gallskriker. När man håller i Astrid MÅSTE man stå upp och hålla henne i famnen, annars bryter hon ihop. Med Signe ska man sitta på ett speciellt sätt och händerna måste hålla om på precis rätt sätt, annars bryter hon ihop. GAH!

Ps. Aningens gamla bilder.

Tänker tillbaka...

Här är Astrid och Signe förra julen med alldeles för små tomteluvor... Just då hade vi ganska svårt att se skillnad på dem, men nu när man tittar på bilden ser jag tydligt vem som är vem (Astrid till vänster och Signe till höger). Mina små "bäbisar" är så stora nu och om mindre än två veckor (snyft) börjar de förskolan! 

TGIF!

Barnen de verkligen ÄLSKAR paketkalendern! De blir alldeles tossiga när de får paketen och blir överlyckliga för vad de än får. En dag fick de ballonger och de leker med dem varje dag nu. De slår till dem så de flyger iväg, sparkar dem framför sig eller går de bara runt med dem i famnen. Som sagt så är det inga avancerade (eller dyra) grejer vi har hängt i deras kalender. I dagens paket ligger t.ex. pepparkakor (det har de fått en annan dag också).  


Idag är jag helt allena med barnen. Sambon jobbar och sen ska han direkt iväg för att hjälpa sina vänner att flytta. Egentligen var det meningen att min kompis skulle komma hit ikväll, men hon blev tyvärr sjuk. Och för en stund sedan upptäckte jag att Signe hade feber. Så vi får väl se hur den här dagen blir. Nu ligger båda i alla fall och sover.


Nu är det snart måndag, det ser jag verkligen fram emot. Då kommer nämligen vår Mathems-kasse. Jag vann ju den för ett tag sen! Här vann jag den! Det är spännande att se hur det funkar och det ska bli sååå skönt att slippa komma på maträtter!! 


Imorgon är det dags att göra stan osäker. Då ska hela familjen inkl. monstertruck shoppa julklappar. Inte helt enkelt med vagn, så eventuellt får någon av oss vänta utanför med barnen... Hoppas att vi hittar alla klappar som ska köpas då, så vi slipper åka in fler gånger!


Nu ska jag dricka te och äta lussekatter! :-D

"Lucka tre"

Just på den här bilden tycker jag att tjejerna är väldigt lika. Jag pendlar fortfarande, ena dagen tror jag att de är tvåäggstvillingar och nästa dag tror jag enäggs. Denna bilden talar för enäggs, eller vad säger ni? (Det är Signe till vänster och Astrid till höger).

Apropå vår "krisiga" situation just nu, så känns det okej. Vi har varit där flera gånger förut så det är inget nytt, men vissa dagar är jobbigare än andra. Tur att man har ungarna, som är ens stora ljusglimt i livet. Älskar dem så ofantligt mycket!


Idag åkte vi och hämtade Signe och Astrid hemma hos deras farmor (hon bor egentligen utomlands, men har en lägenhet här), de har nämligen sovit över där! Det var allra första gången som de inte sov hemma med oss. Jag och sambon hade en trevlig kväll hemma hos vänner och kom inte hem förrän efter två! Tanken var att vi skulle sova ut riktigt ordentligt i morse, men typiskt nog vaknade jag ganska tidigt ändå. Det kändes märkligt att ha två tomma sängar här hemma måste jag säga, men barnen hade haft det hur bra som helst. 


Imorgon blir det nog lussebak! Äntligen, ville ju egentligen göra det förra helgen men det hanns inte riktigt med.

Personliga julklappar?

Vi har börjat spåna lite julklappar, vad vi ska ge barnen. Tänkte köpa två stycken byråer till deras rum, men vi måste ju även köpa något som man kan slå in. De måste ju få öppna något kul! 
Än så länge har de inte fått så mycket personliga grejer, eller det har de kanske men vi (vilka usla föräldrar va?) kommer inte ihåg vem som fått vad! Vissa grejer kommer vi ihåg t.e.x. det gammelmormor stickat, deras ryggsäckar (vi skrev namn i dem). Men inte så mycket mer.
Vad tycker ni? Det är väl extra viktigt med tvillingar att de har sina egna grejer, men när ska man börja med det? Eller skulle man ha gjort det från början?

övertalningskampanj mot mig själv

Anledningarna till att mycket graviditetstankar snurrar runt i mitt huvud tror jag är flera.
Bl.a. så satte jag ju in en spiral nyligen och den sitter ju där den sitter. Den håller sig där och verkar i fem år om man inte bestämmer sig för att ta ut den tidigare förstås.
Dessutom är en nära vän gravid, jag är så glad för hennes skull verkligen.
Och flera som fick sitt första barn ungefär samtidigt som jag fick mina, är nu gravida med sitt andra barn.
OCH en viktig detalj. Jag har glömt fullständigt hur jobbigt det var när jag väntade gangstrarna. Min sambo påminner mig ganska ofta, men jag kan (vill) inte riktigt ta det till mig - jag minns bara det bra. Vilket såklart är en positiv sak också. Rättare sagt minns jag att jag tyckte det var jobbigt, men rent känslomässigt kan jag inte komma ihåg hur jag KÄNDE att det var jobbigt. Förstår ni hur jag menar?

4 dagar innan snittet. (36+3). Mycket mage på hyfsat liten kropp, svullen i ansikte, ben och fötter, stödstrumpor, handledsskydd med mera.  Läs om graviditeten och förlossningen här!

Ja ja mitt förstånd vet ju att vi ska inte ha barn just nu, sådetså! (jag har en övertalningskampanj mot mig själv).

Två till "priset" av en

Ni som också har tvillingar, kan ni också känna att ni på något sätt har gått miste om en graviditet?


Jag är överlycklig att jag fått mina tjejer och just att de var tvillingar, MEN eftersom de var just två kanske det inte blir så många fler graviditeter... Kanske vi får ett barn till, om vi kan, men inte än på några år. Men, OM vi bara fått ett barn då hade vi nog satsat på att "tillverka" syskon redan nu och kanske även ett tredje barn ett tag efter det. Men nu gick det som det gick! 

Blå resp. rosa/rött

Ja det finns fortfarande stenåldersuppfattningar att flickor har rött, rosa och pojkar har blått på sig. Nästan varje dag tror folk att vi har en flicka och en pojke pga att Astrid har en röd jacka och Signe har en blå. Köpta på Polarn o pyret för ganska många år sedan. Vi hade kanske valt några andra färger, men eftersom vi ärvt dem och inte har det så "fett" just nu så är det de färgerna vi har. Fortfarande i många affärer är det de färgerna man har att välja på, om det inte är rött så är det rosa såklart. 


När vi letade efter underställ till barnen var de viktigaste kriterierna att de inte skulle kosta skjortan och att de skulle vara i ull. Just det ekonomiska var inte helt lätt, men till slut hittade vi två stycken ullbodys (strl. 92) i chockrosa på Barnens hus. Färgerna som fanns var just denna rosa och knallblått. Men i lagom storlek hittade vi bara bodys, så vi bestämde för att försöka hitta byxor någon annanstans. Efter en del letande hittade vi ullbyxor på Name It. Färgerna som fanns var rosa, vita med rosa-lila mönster, blåa och vita med blåa bilar (!). VARFÖR??? Kan inte affärerna ha LITE mer fantasi?? Jag har egentligen inget emot varken rosa eller blå, men föredrar nog annat. Och jag tycker att det ska finnas fler alternativ! VILL folk klä sin barn i de färgerna så får de självklart göra det, jag lägger inga värderingar i det. Och jag tycker att pojkar lika gärna kan ha rosa och flickor lika gärna ha blått. Det är inte det. Men det finns ju sååå många färger och välja på!! 


Ja ni kan ju titta på bilderna nedan för att se vilka byxor det blev...

Vi försökte helt enkelt göra det bästa av situationen. Det fick bli en kombination!
Vad Astrid håller i handen och vad Signe sitter på kommer ni att få se imorgon...

Uppdatering!
Jo det finns andra färger på nätet t.ex, men de är ganska dyra speciellt när man måste köpa dubbelt av allt...

BF

Idag har vi BF (barnfritt) heeela långa dagen. Mina föräldrar har kommit på besök för att ge oss avlastning och chansen att umgås lite tillsammans, bara min sambo och jag. Hittills har vi ägnat dagen åt lite ärenden (till barnen förstås), men även så passade jag på att besöka en frisör! Jag har ganska mycket ångest över mitt hår, har svårt att lita på en frisör och ser oftast hellre ut som f-n än att lägga pengarna på ett frisörbesök. Knäppt jag vet. Men nu fick jag ta mig i kragen, det var på tiden. Och faktiskt blev jag riktigt nöjd. Hm jag borde ju såklart lägga upp en bild, men jag är ju jämt så självkritisk...vi får se.
Ikväll ska vi ut och käka tre-rätters middag och lyssna på lite musik. Ska bli mysigt. Men jag saknar verkligen de små liven. När vi satt idag och åt lunch, tittade jag på min sambo och sa "jaha vad ska vi nu prata om". Det är konstigt utan barn men också nyttigt. Vi behöver det här. Och barnen har det roligt med mormor och morfar, de skulle även träffa sina kusiner under dagen. 

Libero is da shit...

Av någon konstig anledning fastnade vi direkt för Liberos blöjor när barnen föddes, vi har faktiskt aldrig provat något annat märke. Vet faktiskt varför, kanske bara dumt. Men Libero har fungerat bra och då har vi bara fortsatt. Vi gick tidigt med i deras klubb, Liberoklubben. Vid varje köp av en Liberoprodukt, såväl blöjor som tvättservetter och massa annat smått och gott, lägger man in en kod på Liberos hemsida. Där kan man sen samla ihop poäng till olika saker, t.ex. någon babyleksak och strumpor. Men det vi har samlat till varje gång är MASSOR av värdecheckar à 50 kronor. Är det något som går åt här hemma, så är det blöjor. Hur många som helst. Vi har använt värdecheckar, alla rabatter som man får hemskickat (och vi får ju alltid dubbla) och det har vi nog tjänat en del på. Men sen finns det ju säkert andra blöjor som ändå skulle vara billigare att köpa...men men. Vi gillar Libero. Just nu har ju Libero en "Limited edition"-blöja. Det har väl ingen missat, de söta bebisarna som dansar i reklamen. 

Förutom att vi är "suckers" för rabattkuponger har vi ju självklart
också fixat dessa snygga linnen! (gratis förstås)!

Skärpning!!

Usch, nu måste jag skärpa mig. Jag är inne i en ganska jobbig period, och jag märker att mina inlägg är mest negativa. Missförstå mig inte. Jag älskar mina barn, min sambo, min familj och jag älskar att ha tvillingar. Det är inte bara jobb, det är sååå mycket lycka och kärlek. Det är värt allt. De är mina ögonstenar. Livet med dem har inte alls varit så jobbigt som alla verkar tro, men just nu är JAG inne i en jobbig period och då är man extra känslig för saker som händer. Jag måste ta mig ur det här, rycka upp mig och ta tag i vissa saker.

Små apor i bur

När man har tvillingar får man räkna med uppståndelse. Allt verkar vara tillåtet, eller?
Redan från första början har våra barn varit som apor i bur. Folk har kommenterat, stirrat, skrattat, beundrat med mera. Folk har stoppat oss, när vi varit på väg någonstans, för att få titta. Ganska ofta pratar de då inte med oss utan bara med varandra eller med våra barn. Tanter har stoppat in huvudet i vagnen och t.o.m. rört vid dem (innan vi hunnit stoppa), vilket hade till sin följd att barnen började gallskrika av rädsla. Turister har utan att fråga ställt sig i vägen för vår vagn och tagit upp kameran för att fotografera, men där har jag lyckats avstyra det hela. Med mera med mera.
Jag förstår att folk vill väl och det är ju ofta av beundran. Men ibland kan det bli lite mycket och ibland har man ju faktiskt bråttom någonstans och ganska ofta går folk över gränsen till vad som är ok. Sedan vill man ju att tjejerna ska känna att de är två olika individer och inte hela tiden bara bli uppmärksammade kollektivt. Men man kan ju bara jobba med sina egna värderingar, inte andras... Nu menar jag inte blickar eller när folk bara säger att de är söta eller liknande utan de mer extrema.

Ett koppel kanske?

Idag har jag varit iväg på vårdcentralen med kidsen. Både Signe och Astrid har länge haft "knottror"/utslag på kinderna, "torrfläckar" lite här och där, och lite andra eksemliknande fläckar. Vi har ju pratat med BVC ett flertal tillfällen och där har de bara sagt att vi ska smörja med Miniderm och eventuellt Mildison. Detta har vi gjort under ganska lång tid, men jag tycker inte det blir någon skillnad. Det blir ibland bättre och ibland sämre, men det blir aldrig bra och detta oavsett krämer. I alla fall så fick vi träffa en läkare idag och jag trodde att vi då skulle få en remiss vidare. Men läkaren sa bara att detta var vanligt och ingenting man kan göra något åt, förutom att fortsätta smörja. Med Miniderm, Mildison men även någon annan starkare (som jag nu inte kommer på namnet på). Jag är skeptisk. Men jag får väl gå till apoteket imorgon och börja smörja!
Jag har ju tidigare nämnt att det är svårt att göra ärenden och liknande med barnen. Idag var inget undantag. När vi skulle in till läkaren, gick vagnen såklart inte in genom dörren. Jag anade redan då vad som komma skulle. Att ha två stycken i knäet funkar inte riktigt längre och för att göra det ännu mer spännande hade läkaren placerat flera gigantiska högar med viktiga papper på britsen (smart)! Jag blev något stressad, hålla koll på barnen, prata med läkaren samtidigt, ta upp ett barn för att han ska kunna undersöka, samtidigt ett annat barn som röjer runt. När vi äntligen var klara ville såklart inte barnen sätta sig i vagnen igen, gallskrik och en rymde medan jag satte en... Ja puh säger jag! Ibland hade ett koppel inte varit fel! ;-)