BF

Vi hade BF (barnfritt) igår. Först gick vi ut och åt, sen skulle vi ta ett kvällsdopp. Men jag insåg ganska snabbt att jag skulle banga badandet, men sambon hoppade i. Vi hade iaf en mycket trevlig och skön kväll. Barnens farmor passade dem och det hade gått jättebra! 

Det var en härlig kväll alldeles vid vattnet!

Vi var på "min" restaurang! Jag åt Toast Skagen till förrätt, fisk- och skaldjursgryta med aioli till huvudrätt och till sist en rabarberkaka med vit chokladmousse till efterrätt. Gott gott!

Man blir rädd...

Hur kan man vara så sjuk att man skjuter ner så många barn, ja de är ju faktiskt bara barn egentligen. Det känns som att ondskan, som hittills funnits längre bort, kommer närmare och närmare. I och för sig har den ju redan varit här förra året då självmordsbombaren var i farten i Stockholm, men turligt nog misslyckades han. MEN fy fan säger jag bara. Vad är det för värld mina barn ska växa upp i egentligen??

Dåtid: Signe och Astrid

Det var faktiskt inte svårt att komma på vilka namn barnen skulle få. Dock hade det blivit betydligt svårare om vi fått två pojkar, då vi hade väldigt svårt att komma på några pojknamn. En Signe och en Astrid blev det. Signe var den som kom först (3 minuter före för att vara noggrann) och sen kom Astrid. Piff blev Signe och Puff blev Astrid. Min 3 åriga systerdotter kommenterade det några dagar efter att de föddes, hon tyckte det var mycket konstigt att de hade bytt namn!

Jag vill ha ett hus med trädgård! NU!

Jaja, drömma kan man ju göra...;-)

11 månader!

Denna lek är väldigt populär just nu. Allt, speciellt kläder, ska läggas på huvudet.

Dåtid: Den bästa dagen i mitt liv, men konstigt nog också den värsta... Förlossningsberättelse del två

Min sambo ringde även han till sin mamma för att berättade om den lyckade förlossningen, dock fick han avbryta det samtalet ganska snabbt. Jag låg på sjukhussängen och kände hur det började "pumpa" ut något "där nere" och jag bad, med panik i rösten, min sambo att lägga på luren. Han fick kolla och som jag fasade så kom det ut massor blod. Vi tryckte på larmknappen och ganska snabbt fylldes rummet av folk. Det blev ingen berömd bricka med fika, pommac och flaggstång för vår del, jag blev snabbt skickad tillbaka till uppvaket - utan barn och utan sambo. Man hade ju under denna tiden knappt sett barnen, de låg fortfarande och sov i BB-vagnen. På uppvaket hade jag en egen vakt som satt vid mig hela tiden. Jag fick dropp, syrgas, mediciner intravenöst, jag fick blod med mera. Det var slangar överallt med andra ord. Mina armar svullnade upp och jag var ganska tagen. Stup i kvartet kom det någon för att trycka på magen och det slutade varje gång med att blodet fortsatte pumpa ut. 

Min sambo kom då och då och tittade till mig (jag ville både ha honom där, men jag ville även att han skulle vara med barnen). När jag låg där jag låg hade jag väldigt svårt att förstå att jag precis blivit mamma - allt kändes så konstigt - jag hade ju knappt sett (desto mindre rört) dem. Efter en väldigt LÅÅÅNG dag fick jag till sist komma till BB och träffa min nyblivna familj. Blödningarna hade avtagit något (inte helt), 3 liter blod hade jag förlorat ungefär. Ett dygn senare fick jag någon slags infektion med över 39 graders feber...

Tralala vad jag är gla´...

1. Det är helg! Jag älskar mitt jobb, men jag älskar så klart mina barn mer!
2. Min sambo tog körkort i veckan. Jag har inte tagit körkort, så det här gör att man känner sig så fri. Inte vara beroende av att andra ska hjälpa till, sååå skönt! Kunna storhandla, åka iväg på utflykter mm...
3. Vi har chokladmuffins i frysen. Hm egentligen borde man inte, borde dessutom träna...
4. och sen är jag bara så glad för att jag har världens bästa familj! ;-)

Stora tjejerna

Så här glad är man när man skjutsar syrran i gåvagnen...

...men man kan ju också tugga på handtaget, det är inte så illa det heller.

Imse vimse spindel

Vi har ett husdjur på vår balkong. Under ganska lång tid har vi hittat spindelväv lite kors och tvärs ute på vår balkong. Idag när vi kom hem från en utflykt hade den "belägrat" hela balkongen, genom att göra ett spindelnät tvärs över. Som att den ville tala om att det är hans hem. Det blir svårt för oss att vara på balkongen utan att ta sönder hans nät, så vi får se hur vi ska göra...

Dåtid: Den bästa dagen i mitt liv, men konstigt nog också den värsta... Förlossningsberättelse del ett

Jag ser tillbaka på förlossningsdagen med glädje, men också med total förvirring och en stor oro.
Vi hade fått första snittiden på dagen, vilket innebar tidig morgon. Vi var så förberedda man kunde vara, rättare sagt så var vi inte alls så förberedda på vad som väntade. Vi var ordentligt pirriga och nervösa på morgonen. Vi var så uppe i det blå att vi tog fel buss till sjukhuset (ja det kändes extremt konstigt att åka kommunalt, utan några som helst värkar för att bara en stund senare ha barn - dessutom två). Detta innebar att vi fick springa bl.a. upp för hundra miljoner trappsteg (det är så jag minns det) för att hinna i tid - inte helt lätt med min gigantiska mage och just då var det värmebölja i Sverige.
När vi kom in, fick vi klä om. Min sambo fick snygga gröna plastkläder och jag en stor skjorta, shyssta knästrumpor och nättrosor (!). Sen fick vi vänta LÄNGE. Oj vilken jobbig väntan, nu var man helt sjukt nervös.
Till slut var det dags att gå till operationsrummet. Det var väldigt sterilt och det kryllade av folk där. Ryggbedövningen var fördjävlig och den ganska otrevliga narkosläkaren fick göra ett flertal försök. När det väl lyckades gick det snabbt innan jag var helt "förlamad" från bröstet och nedåt.
Jag hade fått rådet, dagen innan, att ta med musik som kunde spelas under ingreppet. Jag tyckte det var en bra idé eftersom jag tänkte att jag skulle slippa höra vad de höll på med. Jag valde Duffy, tänkte att det var lagom soft. Men trist nog hade jag lika gärna kunnat vara utan musik. De verkade besvärade när jag påminde om att sätta på musiken och man kunde bara ha EXTREMT låg volym - jag hörde inte musiken alls.
Jag fick kateter och de satte igång. För att få ut barnen drog och slet de så att jag for hit och dit - väldigt konstig känsla - man kände ju ingenting fast ändå kände man att något hände med ens kropp.
Rätt var det var hörde man ett skrik och de kom fram med tvilling 1 (Piff). Det var en FLICKA!!! Hon passade på att kissa på den stolte pappans fot det första hon gjorde. Dock var hon lite tagen, men efter att hon fått upp lite fostervatten och fått syrgas var hon ok.
Sedan kom nästa skrik. Tvilling 2 var OCKSÅ en flicka! Jag som trodde det skulle bli två pojkar! Oj så glad man var! Jag fick upp tvilling 2 på mitt bröst, men tyvärr var jag nästan direkt tvungen att be någon ta bort henne. Vid det här laget var jag ganska mörbultad, jag hade ont i bröstet och hade svårt med andningen. Det förklarades för mig att det kunde vara så att bedövningen tagit för långt upp och jag fick syrgas en stund.

Tvilling 2 (Puff) 2750g och 46 cm

Tvilling 1 (Piff) 2800g och 47cm

Sedan var det dags att transporteras till uppvaket - nu sov barnen mest hela tiden i sin "BB-vagn". Jag låg och fick långsamt tillbaka känseln i kroppen. Vi fick sen veta att det var dags för BB. Det enda vi hann göra där var att ringa min mamma för att säga att allt gått bra och att det blev två fina flickor. Sen bröt "helvetet" lös.

Fortsättning följer...

Lördag...

Tur att man är ledig på helgerna, har lekt med mina älsklingar hela dagen. Planerade inte in någonting idag, jag ville bara vara hemma med barnen (och sambon).

Att ställa sig mot soffbordet är en populär sysselsättning just nu.

Tips på ny telefon?

Jag skulle vilja ha en ny telefon. En smartphone såklart, som det går att blogga med. Är ju lite meckigt när man fotar med digitalkameran resp. systemkameran och måste ladda över bilder. Med en smartphone kan man ju fota där man är och lägga upp direkt, VILL HA! Men jag vet verkligen inte vilken telefon man ska köpa. Någon som kan tipsa om en telefon som är bra, men hyfsat billig, bra batteritid mm.?

Trött trött trött

Jag började jobba som sagt i måndags, och det har fått till följd att jag är ganska trött på kvällarna. Och då har det tyvärr inte blivit några inlägg. Jag ska försöka bättra mig, hoppas att denna trötthet bara är nu när jag är ovan att jobba. Jag vill ju snart skriva lite om förlossningen, det har jag nästan glömt bort!

Det blev inte som det var tänkt...

Det skulle ju vara bra väder idag och vi skulle åkt till en sjö och badat. Men ack, så blev det icke. (SMHI är ju ganska värdelösa nu för tiden). Dåligt väder och en inne-dag fick det bli. Har bakat kanelbullar som ska ätas på tjejernas 1års kalas. De blev lite misslyckade, platta och knapriga men som tur var smakade de gott ändå! 
Imorgon är det dags för jobb för mig, ska bli riktigt kul. Har inte jobbat på över ett år och som jag har längtat! Självklart kommer det kännas riktigt konstigt att inte vara med barnen, men det kommer nog att vara lite nyttigt för mig. Att inte BARA vara mamma. Dock varar det inte så länge, ska vara föräldraledig senare i höst igen!

Barnen har upptäckt att man kan se över till syster, då blir det BUS!

Kläder

Apropå kläder. Som sagt så försöker vi undvika att ha helt likadana kläder och så här "matchat" kan det se ut ibland. En parentes är att det är ganska vanligt att man får likadana kläder i present. Än så länge har de ganska mycket kläder tillsammans, men några kläder är deras "egna". Så småningom är det ju tänkt att de ska ha helt egna kläder, men än så länge har vi inte känt att det direkt spelat någon roll.

PoP - stora i storlekarna

Igår var vi av någon konstig anledning (med tanke på att det var sjukt fint väder) på jakt efter galonbyxor till tjejerna. Vi upptäckte när vi var på landet, att det kan vara bra att ha om man till exempel ska sitta/krypa runt i blött gräs. Och regnar gör det ju titt som tätt, t.ex. just nu. Vi gick i alla fall runt i lite olika affärer för att jämföra, vi hittade lite olika men bestämde oss för att det fick bli Polarn o Pyret. Av tidigare erfarenheter visste vi ju att de är ganska stora i storlekarna, men vi trodde definitivt att vi skulle köpa storlek 86-92. Tjejerna har mest storlek 74-80 just nu, men vi vill ju att de ska kunna ha dem ett tag och även att de så småningom ska få plats med overaller under. Men herregud, storlek 86-92 var HUUUR stor som helst och affärsbiträdet sa att hennes dotter som är 3 år har den storleken i sina galonisar. Vi fick helt enkelt köpa i storlek 74-80, hoppas nu de kan ha dem länge. Det bästa vore om det funnits en storlek emellan, för det var ganska stor skillnad mellan 74-80 och 86-92.

Denna gången fick det bli två likadana, bruna. Det är väldigt sällan de har likadana kläder, dock är det ganska vanligt att de är "matchade" på något sätt t.ex. att de har någon färg samma eller olika färger men liknande mönster. Just ytterplagg kan nog vara svårt att hitta bra som inte är likadana, för det kan vara ganska svårt bara att hitta ETT ytterplagg som är praktiskt/fint.